UNDER DEN TJOCKA ISEN VILAR SOMMARGATORNA
Dagarna har flugit förbi och nu är det juletid.
Jaa så kan man skriva om man vill att det ska rimma, eller så skriver man bara vad man har på hjärtat för att lätta på trycket. De senaste dagarna har jag mått toppen och allt går bra, men det känns som att någon sitter och pressar på min bröstkorg och står på mina axlar. Jag har brist på frisk luft, när jag andas så känns det inte som att syret når ända ner i lungorna. Gammla problem och andras problem ligger kvar i botten av lungorna och irriterar. Men det kanske är bra, det får mig att stå kvar på marken och inte flyga iväg. Men ibland vill jag lyfta och inte komma tillbaka, det vore fint på något sätt...
