En dikt
Under solens starka stålar
i dimmans dunkla luft
Så tänker jag på dig
dag som natt
varmt som kallt
Du betyder allt.
Håller mig optimistisk
Festivaler är en av de bästa sakerna som finns. Campingen, folket, spriten, konserterna, snabbmaten och självklart dem underbara tygarmbanden, som man låter sitta runt handleden minst ett halvt år om festivalen var riktigt fet. Som ett minne. Jag försöker att inte ta upp det trista med festivaler, så i detta inlägg håller jag mig optimistisk. Helt okej antar jag. När jag varit på en festival tar jag dem roliga och härliga minnena med mig hem. Något fint att se tillbaka på i framtiden.
En vardaglig syssla
Läxor blir en vardaglig syssla. Efter skolan förtränger jag den, vill inte veta av den, och är då med vänner eller gör någonting som får mig att glömma skolan. Men man måste komma hem någongång... Varje steg jag tar mot mitt hem ökar ångesten. Ens hem ska vara ens fristad. Men icke för mig. Det är hemma alla läxor väntar, rättare sagt i mitt eget rum där jag senaste åren aldrig någonsin gjort en läxa. Men lika fort som bladen faller av träden, ökar läxorna drastiskt i första ring på Vgy.
